 | Jamaica Sverige Tur Och Retur, Berättelsen om Svensk Reggae
av Kristian Lönner |
 |
| One More Reggae For The Road! |
Kan man räkna Millie som reggaeartist? Knappast, för när det handlar om ”My Boy Lollipop” räknas väl den melodin mest som ”ska”. Men det törs jag inte teoretisera om, för min kunskap om denna musikskatt med ursprungslandet Jamaica är inte så gigantisk. I alla fall var det så innan jag läste igenom den här bokens drygt 200 sidor.
Men om man räknar in Millie lite försiktigt i sammanhanget så såg jag henne sjunga på S2-salen i Karlsborg någon gång i mitten av 60-talet. Hon turnerade i sällskap med Jerry Williams och kompbandet var det stabila Stockholmsgänget Telstars. Där fanns en viss Kjell Öhman bakom Hammondorgeln så om vi hårddrar det hela så har även den nuvarande kapellmästaren i ”Allsång på Skansen” en viss roll i när reggaen slog i Sverige.
Andra gången jag kom i kontakt med reggaens rötter var den iskalla vintern 1969-70. Då bokade jag spelningar åt ett lokalt band vid namn Mac Soul och hade fixat ett jobb åt dem i Västerås. När vi väl anlände till klubben så visade det sig att vi skulle jobba tillsammans med Desmond Dekker och dennes kompband The Aces. Det var vid den tidpunkt då dessa herrar toppat all västvärldens topplistor med ”Israelites” och i likhet med andra Englandsbaserade grupper drog de till Sverige för klubbspelningar och upplevelser med inhemska blondiner. Jag kommer inte ihåg så mycket av Desmond Dekker´s scenframträdande men det jag definitivt kommer ihåg var att jag aldrig mött ett gäng som frusit så in i helsike. Ingen av dem hade någonsin sett snö förut och trots att mr Dekker själv stoltserade med såväl gigantisk päls som tillhörande mössa så fullkomligt skakade han av köld. Han tog inte ens av sig vinterklädseln inomhus. Så hans första möte med Skandinavien måste ha varit tämligen kylslaget.
Ingen av dessa historier nämns i denna bok, men historien om reggaemusikens utveckling sedan tidigt 60-tal, den har författaren ordentlig kläm på. Redan efter att ha läst igenom första kapitlet har ni full koll på vad som är ”ska”, ”rock-steady” för att slutligen hamna i den musikstil som idag benämns reggae över hela världen.
Kristian Lönner låter sin berättelse ta avstamp i det tidiga 70-talet när den amerikanske soulsångaren Johnny Nash bodde i Sverige under en längre tid. Detta för att spela in filmen ”Vill Så Gärna Tro” med svenska Christina Schollin som motspelerska. Filminspelning är en tidskrävande sysselsättning med mängder av dödtid för skådespelarna. Därför passade Nash på att lägga inspelningsbakgrunden till ett nytt album under vistelsen i Stockholm. För detta använde sig Johnny av en rad svenska musiker, bl.a. Janne Schaffer och Ola Brunkert, men dessa fick plötsligt sällskap av en musiker Nash tidigare träffat under ett besök på Jamaica, Bob Marley.
Marley lämnade inga större musikaliska intryck efter sig under sin första Sverigevistelse. Efter en tid drog han istället till England, spelade in albumet "Catch A Fire" och resten är ju som bekant musikhistoria. Frågan är väl om Marley ens kom ihåg sin vistelse i Stockholmsförorten Nockeby när han ett antal år senare framträdde på Gröna Lunds utomhusscen och fick hela Stockholm att gunga med i sin musik. Han nämnde det i alla fall inte i några tidningsintervjuer.
Men då hade också reggaemusiken fäst ordentligt i vår blågula värld. Skånske Peps Persson må ha lanserat sig själv under det fjärran 60-talet som ”Linking Lousiana Peps” men han lämnade snart den amerikanska rhythm & bluesen för att istället favorisera den lunkande reggaerytmen.
I den här boken finns inte bara ett unikt bildmaterial. Här kan ni också läsa intervjuer med Thomas Gylling, Papa Dee, Tony Ellis, Internal Dread, Kapten Röd, Governor Andy och givetvis Peps Persson. Personer som gjort reggaemusiken till sin livsgärning. Vill ni ha förklaringen till varför svenska musikproducenter idag skickar ljudfiler till Jamaica som sedan blir till världshits? Eller är ni bara sugna på lite trevlig läsning om en musikform som ni kanske inte vet så mycket om? Då behöver ni inte leta längre än till den här boken. |
|
  Lennart Wrigholm 2010-07-17 |
|
 |
|
|
|  |
|