|
|
 |
 | Relaterade inlägg |  |
|
 |
| Externa artistlänkar | |
|
|
|
|
 | Sheryl Crow  
100 Miles From Memphis |
|
|
| Ingen "soul" att prata om |
På Rolling Stones liveskiva ”Live Licks” från 2004 finns hon där under ”Honky tonk woman”. På sin egen liveskiva från 1999, ”Sheryl Crow and friends live from Central Park”, dyker Keith Richards upp och drar av ”Happy” med den äran. Två rakt igenom gedigna samarbeten där hon dras med i den pågående energin och lyfter sig en aning. Problemen kommer först när hon inte längre står bredvid rockens kungligheter och måste bära skivor och spelningar helt allena. Då låter det alltför ofta som hela ”100 miles from Memphis”, osäkert och helt utan själ, hjärta och förmåga att beröra.
”100 miles from Memphis” är ett försök att återskapa och hylla en soultradition som till stor del byggdes på ett fundament av några av historiens starkaste röster. Men någon kraftfull, eller för den delen känslofylld, soul-röst går inte att finna hos Sheryl Crow. Det blir platta låtar där reggae och soul brottas och där det inte går att kora en vinnare. Det blir nämligen varken hackat eller malet, bara oerhört tråkigt.
Det hjälper inte att Keith Richards gästspelar på ”Eye to eye” eller att Justin Timberlake förstärker Terence Trent D’Arby-covern ”Sign your name” eller att titelspåret fungerar okej i sammanhanget. Inte blir det bättre av den monumentala misshandel hon begår på Jackson 5’s ”I want you back”. Nej, det kan faktiskt inte ens räknas som ett bra försök.
Det är lite sorgligt att Sheryl Crow, vars ”C’mon, c’mon” från 2002 faktiskt är genuint bra i all sin enkelhet, inte lyckas bättre med en så pass bra utgångsidé. Antingen så är detta vad som finns kvar av hennes röst och artisteri eller så är det en tillfällig svacka. Låt oss hoppas på det senare.
* * * * *
Lyssna på "100 Miles From Memphis" via Spotify:
http://open.spotify.com/album/7yXklPRfKyYA562Vyo5Qml
|
|
  Anders Samuelsson 2010-07-23 |
|
|
|
|
|
 |
|
|