|
|
 |
 | Relaterade inlägg |  |
|
 |
| Externa artistlänkar | |
|
|
|
|
 | Kent
Du och jag döden |
|  |
|
|
| Inte så kolsvart som man kan tro |
Ja, omslaget är en flirt med Bergman. Ja, plattan är färgad kolsvart. Ja, Kent är återigen deppiga. Allt det där vet vi redan. Allt det där hör till när Kent släpper nytt material. Men hur nattsvarta är egentligen låtarna på "Du och jag döden"? Inte speciellt. De är snarare iakttagelser från en mer och mer avlägsen uppväxttid. Här kommer en musikalisk guide till nya plattan - låt för låt.
400 slag
Dundrande trummor, som inspirerats mycket av drivet i "Sunday bloody Sunday", och en snärtig basslinga är fundament i denna stegrande medeltempolåt. Urstark öppning och en kaxig representant för resten av plattan.
Du är ånga
En till låt i medeltempo där basen fortsatt ligger och purkar i bakgrunden. Influenser från The Cure gör sig till känna i en ljudbild som fullkomligt dallrar av nerv och intensitet.
Den döda vinkeln
Börjar tyst och försiktigt för att frustande kasta sig in i en makalöst förlösande refräng om vinterdroger och monster under sängar. Det klösande riffet i gitarren hämtar återigen kraft från The Cure och pianot följer lydigt med i tempoväxlingarna. En förbannat snygg låt helt enkelt.
Du var min armé
Pulserande öppning med en djupt andande Jocke Berg över en simpel trumtakt. Tar efter en stund fart men finner aldrig sin plats utan svalnar snabbt. En underlig låt som kunde blivit så mycket mer om något extra tillförts.
Palace & main
"Jag sköt en DJ sent i går" är textraden alla låtskrivare längtat efter att få skriva. Jocke Berg hann givetvis först och placerade den först i en musikalisk iakttagelse från Amerika. En typisk Kent-låt av hög kvalité.
Järnspöken
Tyst och försiktig akustisk låt med Jocke Berg ensam med en gitarr. Liknar lite avslutande "Sverige" från förra plattan och skiljer sig inte mycket från de andra Kent-låtar som är stöpta i denna form.
Klåparen
Fantastiskt vacker låt i alla sin enkelhet. Ena stunden lugn och trevande och nästa explosionsartad och laddad till max. Halvvägs in kommer snygga The Edge-gitarrer och lockar fram gåshud. "Klåparen" är första låten i den makalösa upptrappning som avslutar "Du och jag döden".
Max 500
Första singeln tillika en av de magiska höjdpunkter på plattan. Vet inte riktigt om det är en lugn eller tillbakalutad låt - den blandar och ger så fantastiskt och när Jocke Börjar sjunga om Mary Shelley kommer plockande stråkar in och lyfter låten till maxhöjd.
Romeo återvänder ensam
Här får The Cure-spöket dansa fritt utan hämningar. Raka puckar i refrängen och ett något mer tillbakahållet driv i versen gör denna låt till en omväxlande godbit.
Rosor och palmblad
Återigen en låt som stegrande kämpar mot slutet. Kanske inte perfekt placerad i låtordningen och när man just ska till att gripas av refrängen backar bandet tillbaka till lugnare vatten. "Rosor och palmblad" kräver tålamod.
Mannen i den vita hatten
Magnifik avslutning som sträcker ut sig på dryga sex minuter. Ingen "747" men räkna med att denna mångfacetterade låt kommer att testas live och där säkerligen få både en och två minuters extra speltid.
Överlag är "Du och jag döden" inte lika lugn som sina föregångare och behöver inte fullt så mycket lyssnande för att penetreras. Texterna är ingen kapabel att analysera utan de ligger helt i betraktarens öron. Betyget kan tyckas vara slitet men det är likväl ofrånkomligt. |
|
  Jonathan Strandlund 2005-03-15 |
|
|
|
|
|
 |
|
|