The United States of Sweden?
|  | | |
|
 |  | Underoaths nya - Jag gav den en femma i betyg och ångrar ingenting. Plattan tar min kärlek till bandet ett steg längre. | | AC/DC & Metallica - Wow, mitt konsertschema blir bara bättre och bättre (och längre)! | | Patrik 1,5 - Äntligen kommer Sveriges första riktigt bra bögfilm! Det var på tiden. |
 |  | AC/DC & Metallica - Men så ska man ju få tag på biljetter också... AC/DC sålde slut på elva minuter. Ska vi gissa på nio när det är Metallicas tur? | | Patrik 1,5 - Men filmen kunde ha gjorts så mycket bättre. För mycket humor och för lite känsla. Det är inte så konstigt att hela Sveriges befolkning är homofober... | |
| |
| |
Vare sig vi vill tro det eller inte så påverkar USA oss ständigt med sin excellens. Från jättenationen i väst kommer välkända produkter som vi brukar var dag – på inte tal om vilket inflytande amerikanarna har inom musiken!
Förra lördagen var jag på Taste of Chaos på Fryshuset. Ett menypaket, eller en minifestival om man så vill kalla det, som har sitt ursprung från USA. Det mesta burkar ju ha det i vårt samhälle. Inte bara hur vi förhåller oss till produkter som Coca-cola, McDonalds och bilar, utan även hur vår musik formas. Vi är starkt beroende av jättenationen i väst, vare sig vi vill tro det eller inte.
På Taste of Chaos var fyra utav de nio banden som spelade från USA. Alla dessa fyra stod på den stora scenen (som i detta fall var Arenan). Bandnamnen stavades Atreyu, Story of the Year, As I Lay Dying och Horse the Band. Alla stora och kända namn i såväl USA som Sverige. Alla dragplåster för minifestivalen. Resten av festivalens representerande nationer var ett band från Japan (Mucc), ett från Storbritannien (The Ghost of a Thousand) och tre band från hemnationen Sverige. Av dessa mäktade endast japanerna med att stå på den stora scenen. De andra fick trängas på den lilla scenen (i detta fall Klubben), där britterna drog mest folk. Och om vi ska vara helt ärliga så fick nog de svenska bidragen enbart sin plats eftersom de råkade ligga rätt till geografiskt.
Detta är egentligen en ganska talande bild av hur det svenska musikklimatet ser ut just nu. Amerikanska band är överlägset mest populära. De japanska banden spurtar raketsnabbt och blir allt mer omtyckta i det blågula landet. Därefter följer britterna med på sina anrika traditioner. Sist i opinionsmätningarna kommer våra släktingar svenskarna. Bra eller anus? Ja, döm själva…
Personligen har jag alltid gillat amerikans musik mer än svensk, jag lyssnar överlägset mer på amerikanska band än svenska. Med ett större urval följer bevisligen större kvalitet. Från USA kommer band som Linkin Park, Slipknot och Foo Fighters (alla grundade efter 94). Band som säljer ut vår största inomhusarena Globen på nolltid. Några sådana svenska band har vi inte. In Flames och Kent är kanske i närheten, men de har fortfarande långt kvar till detta stadium.
Nu är jag visserligen en person som drar mig till relativt nystartade band, av den simpla anledningen att jag trivs bättre med att ha koll på musik som existerar i nuet. Det kanske var bättre förr? Men nej, när jag tänker efter så kommer jag fram till samma svar som förut; USA är den ledande nationen. Med band som Metallica och Kiss slår de oss svenskar på fingrarna, som bara har ABBA som en värdig värdemätare från samma tid. Men om vi ska leta popband så har ju USA en del att komma med där också… Det är bara att inse faktum och hylla jänkarna istället för att spotta på dem.
För de som ändå är hypernationalister och älskar den svenska musiken framför den amerikanska så finns det så klart framtidslöften och saker att vara stolt över. In Flames går bättre än någonsin, inte bara i Sverige, utan även utomlands. Svenskmetallarna vann i veckan Rock alternative music award, ett av Rysslands mest prestigefyllda priser, med över 120 000 personer som stod för röstandet. För konkurrensen stod Foo Fighters, Radiohead och The Killers – inte något gäng som man bara går och kör över. Detta var dock bara en svensk seger när vi dagligen förlorar med 6-0 i set. Se bara på konserthösten med massor av slutsålda spelningar när väl amerikanarna invaderar; Slipknot, Disturbed, Monster Magnet, Metallica… Vad ska egentligen kunna sätta stopp för den amerikanska musikens framfart? Det skulle väl vara finanskrisen då… |
|