Populärkulturstrainspotting pt. 1
|  | | |
|
 |  | Djurgårdens IF - Siggi Jónssons Järnkaminer! | | Notting Hill Carnival - Allt är klappat & klart, bara att vänta in sista helgen i augusti. | | Florence Valentin - Pokerkväll i Vårby Gård. | | Count Ossie - Äntligen har jag hittat plattan med "the roots of rastafari". |
 |  | Alliansens kulturpolitik - Herregud, vilka mörkermän och kvinnor! | |
| |
| |
Det började någon gång i mitten på sjuttiotalet. Jag var runt 11 år och var i London, för första gången, på sportlovet. Alla fickor var fyllda med adresser, tidningsurklipp och annat jag hade samlat på mig under vintern som på ett eller annat sett hade med London att göra.
Det flesta kom från fanzines, NME och Melody Maker. Nu skulle alla de klubbar, adresser, skivor och böcker jag bara läst om besökas, inhandlas eller bara betraktas. Det kändes som om paradiset var på väg att öppna sig. Roffe, min kära far, fick snällt följa med till Brixton, vandra gata upp och ned i Notting Hill sökandes efter The Elgin och vänta utanför Rough Trade och Dub Vendor. Naturligtvis var allt så underbart som jag hade förställt mig.
Några år senare när jag själv kunde åka till London och andra städer och SL-kortet hade blivit till Swedish Legitimation, hur någon dörrvakt kunde gå på det är för mig än idag obegripligt, blev naturligtvis jaktmarkerna större. Platser, skivor, klubbar har under åren lagts till listan och besökts, behandlats och avhandlats. Några med återkommande besök, andra med en snabbvisit men samtliga med samma ambitiösa inställning och ivriga attityd till deras populärkulturella innehåll.
Den här populärkulturstrainspottingen som bara eskalerat, men kanske förfinats, med åren har nu kommit fram till nästa anhalt; Alex Kapranos fantastiska bok "Sound Bites – Eating on Tour with Franz Ferdinand".
tour the world
with rock group
eat odd food
with odd people
write about it
Och det är precis det den handlar om.
I september 2005 började Franz Ferdinands sångare/gitarrist skriva i The Guardian om vad han åt under sina turnéer. Högt och lågt, små snapshots om det mesta i matväg, allt beskrivet på ett charmigt och underhållande sätt.
Så när Kapranos tipsar om matställen värda att besöka är det en självklarhet att jag skulle besöka de två restauranger han droppar i hemstaden Glasgow när jag var där för ett par månader sedan.
Det första stället var en fantastisk indisk restaurang, "Mother India´s Café" på Argyle Street, som Kapranos jobbade på innan popkarriären tog fart. Och visst var det så fantastiskt som det beskrevs i "Sound Bites". Underbar indisk mat i mer tapas-aktig variant. Ett tips som borde ha varit med i boken; undvik måndagar, det är trubadurkväll då.
Tyvärr var andra stället, "The Buttery", också det på Argyle Street stängd på grund av en brand några veckor innan jag kom dit. Men bara känslan av att, på ett av dessa märkligt byggda trafikövergångar i närheten av The Buttery med en skotsk regnorkan vinande om skallen, få berättelsen om branden berättade av en knotig skotsk gumma med en schalett hårt snörd om sitt blåfärgade hår. Det är för mig tillräckligt för att redan nu börja tjata på min flickvän och dotter om att "vi måste åka tillbaks".
Att jag sedan inte förstod hälften av vad hon sa gjorde inte så mycket. Vi var glada båda två och enades om att det var en fasligt blåsig dag och att Partick Thistle inte gjorde någon vidare match mot Dunfermline. Iallafall tror jag att det var det vi enades om.
Nu är det bara att bläddra vidare i "Sound Bites" tills något annat dyker upp.
Och det gör det. |
|
 |
  Peter Johansson 2007-07-27 |
|
 |
|
|
|