Sommaren – En festlig substanslöshet
|  | | |
|
 |  | Juni Järvi feat. Annika Norlin - (I love it when you call me) Baby | | Umeå - Kulturhuvudstaden 2014 är på god väg att få en festival värd namnet | | Sommaren - Kommentar överflödig |
 |  | Smörrock - Takida har (tyvärr) fått fler band att följa i deras fotspår. | |
| |
| |
Sommaren plockar fram en egenhet hos det musikälskande folket. En egenhet som ligger i djup dvala under såväl höst, vinter och vår. Men när sommarens första engångsgrill införskaffas och den marinerade fläskfilén bränns vid så där lagom mycket, ja då släpper vi all elitism och alla försök till substansfullt musiklyssnande.
I miljonprojektets rödtegelbyggnader öppnar vi fönstren på vid gavel, riktar datorhögtalarnas skräniga diskant mot grillplatsen och återgår till ett musikaliskt apstadie. Vi tar två steg tillbaka på Darwins evolutionsskala. Och som vi njuter.
Jag kan inte bli arg när grannarna oar hela natten och skrämmer slag på halva stan, eller när de envisas med att påpeka just hur kort sommaren är. Inte ens när det sjungs om att gå och fiska, sommartider eller att sätta på flickorna på tv2; nej inte ens då kan jag förargas. För grillfesten är en frizon, en plats där det ska vara nostalgi, nittiotalssynthar och texter som säger mindre om livets stora frågor än den genomsnittliga tvättmedelsreklamen.
Men det fungerar. För det är sommar och det är fest. Vi har alla varit där och i samma stund som vi, om inte omfamnar så motvilligt accepterar, denna rådande sociala praxis så har vi betydligt roligare.
Bob Dylan existerar inte på den svenska grillfesten. Otis Redding, James Brown, Elvis och Neil Young gör sig heller inte besvär med att medverka. Håkan Hellström kan komma att göra ett gästspel och så även Johnny Cash med sin ”Ring of Fire”. För på grillfesten får Aretha Franklin se sig slagen av Carola, E-Type utklassar Kraftwerk och Modern Talking är en vassare duo än Ike & Tina Turner.
Det här är verkligheten gott folk. Och försök inte, för allt i världen, ändra på denna naturlag genom att peta och ändra i den rådande spellistan. Då har ni en åtagit er en livsgärning som i jämförelse skulle göra Sisyfos lycklig över sin egen livslott.
* * * * *
I helgen, när brännbollsfesten drar igång här i Umeå så kommer bland annat Haddaway att stå för underhållningen, mannen bakom ”What is love” från 1993. Låten som odödliggjordes i samma sekund som Chris Kattan och Will Ferrell rytmiskt nickade sina huvuden i kultfilmen ”Night at the Roxbury”. Snart kommer överförfriskade unga damer och herrar att nicka i samma takt, hoppa högre än någonsin förr, skrika texten som om den innehöll livets lösning och ha roligare än på mycket länge.
|
|