|
|
|
|
Allt kan hända på Internet!
|  | | |
|
 |  | Den svenska TV-serien Upp Till Kamp. En mycket bra bild av det svenska 1960 och tidiga 70-talet. | | Man känner igen det mesta. OK! Det har smugit sej in några småfel. Men ingenting att hänga upp sej på. | | Allt känns igen. Stjärnögda popmusiker, smarta klubbägare, bindgalna ärkekommunister, hunsade tjejer och framför allt, ett evigt kedjerökandet i alla miljöer. | | Inget att undra på att man blev som man blev. |
 |  | Att man nu blivit så gammal att det görs TV-drama serier om den egna ungdomstiden. | | Fast det är klart! När man upptäcker att USA´s president alltid är äldre än man själv. Det är då man har blivit gammal. | | Tacka vet jag Sovjet´s gamla politbyrå eller Ronald Reagan. De gubbarna kunde man alltid lita på. I alla fall när det gällde åldern. | |
| |
| |
Det kanske finns någon därute som minns websidan Feber. Denna finansierades under en tid av Expressen och då kunde Mats Olsson, Andres Lokko, Jan Gradvall och Lennart Persson skriva på nätet. Detta om precis vad och vem de ville.
Det var under den tidsperioden som fan flög i Lennart Persson. Det gick så många rykten om att när något publicerades på internet så flög innehållet snabbt över klotet.
Så Persson ljög ihop en krönika om en alternativ inspelning av The Band´s album Moondog Matiné. Den platta där The Band återknöt till den repertoar de spelat på barer under namnet The Hawks.
Eftersom inspelningarna gjordes under en tidsperiod där medlemmarna var allt annat än sams med varandra så var Perssons upplägg att bandmedlemmarna skulle ha spelat in en hel rad låtar bakom Robbie Roberson´s rygg.
Förutom The Band (utom Robertson) skulle Ronnie Hawkins, Eric Clapton, Doug Sahm, Van Morrison och Dr John ha medverkat.
På albumet skulle det finnas en rad rockrökare som slog det mesta.
Att Persson någonsin fick höra resultatet berodde på att han skulle interjua Dr John under ett av dennes Sverigebesök. Detta skedde senare, under 80-talet. Denne skulle då också haft med sej ett kassettband med vad denna supergrupp skulle ha åstadkommit.
Att Moondog Matiné sedan blev som den blev skulle berott på att Robertson blivit ursinning. Detta när han kom underfund med vad som skett bakom hans rygg. Så han skrinlade hela projektet.
Dr John skulle ha spelat upp sin kassettkopia under interjuns gång och då skulle också en del av låtmaterialet hamnat i bakgrunden på Perssons interjubandare.
Enligt Dr John skulle det existera fler bandkopior. Dessa ägdes av producenten Jerry Wexler, managern Albert Grossman´s änka skulle ha en och Dylan skulle också fått ett exemplar.
Så Persson skulle också då ha en andrahandskopia, fast med mycket risigt ljud. Dessvärre hade denna brunnit upp. Detta efter ett uppträde med en dåvarande flickvän som Lennart, i ilska, skulle ha hällt en liter filmjölk över.
Hon skulle då ha hämnats genom att elda upp delar av hans skivsamling. Inklusive några rariteter på kassett. Givetvis just ovan nämda bandkassett.
Efter att denna krönika publicerats på nätet gick uppenbarligen mailservrarna varma. Det påstådda projektet med The Band ältades på världens alla websidor dedikerade till rockmusik. T.o.m den ledande hemsidan för The Band kallade uppgiften för suspekt. Man vågade väl inte annat. Ända tills Levon Helm´s manager på nätet förklarade att allt var ”a bunch of shit”!
Givetvis avslöjade Persson tilltaget i sin nästa krönika. Men han måste haft djäkligt roligt under tiden. Nu såg han att inga rykten om effekten av publicerade uppgifter på internet ingalunda var överdrivna.
Och nu har det hänt igen. Fast kanske inte lika dramatiskt. Jag är medlem i en diskussionswebring om engelska The Move. Det innebär att alla inlägg hamnar i min mailbox och de senaste veckorna har det varit en djäkla fart därstädes. Mycket beroende på att The Move´s två första album nu givits ut i remastrade och utökade upplagor.
Men det är en annan sak som också diskuterats. Ett spår som uppenbarligen i åratal dykt upp på bootlegplattor med The Electric Light Orchestra.
Kompositionen ifråga bär namnet Cellophane och är ett cellostycke som krediteras som en Roy Wood – demo.
Vem och vad som framförs har under en tid varit föremål för diskussion. Frånsett Roy Wood har ett flertal andra artisters namn framförts.
Ända tills följande meddelande landade:
“Many years ago I bought a cello and tried to learn how to play it. I wrote a song in the style of Roy Wood and recorded it in my 16-track studio with me playing drums, bass, acoustic guitar, castagnettes, Hammond organ and a lots of cellos. I had to add a lot of cellos because it was hard for me to play in tune!
The track sounded a lot like the first ELO album and as a joke I put it on Napster or maybe some other download site about five years ago. I thought it would be funny to see if it got any reaction on the Move list. Nothing happened until now (if it is my track)! I'll put it on my homepage soon.
/Mikael from Sweden”
Mannen ifråga heter Mikael Werkelin och köpte en gång i tiden studioutrustning av legenden Janne ”Halkan” Hallqvist. Denna flyttades sedan till Fårö där denna inspelning sedan gjordes. Denna kommentar publicerades på webringen häromdagen:
Hi all -
To close it on "Cellophane" finally. I got an e-mail from the owner - and it wasn't Roy Wood or Jeff Lynne !!!
Apparently, it is by a multi-talented Swedish artist
called Mikael Werkelin who recorded his tribute to Roy Wood & ELO -
1st album style - 5 years ago and he uploaded it as a joke to then
Napster sharesite !!!! So end of, eh ? But to be honest, I've played
it so many times now, that I like it a lot. Thanks for everyone's
help. It was fun. (I think). HA.
Simon
Vill ni lyssna själva? Gå in på http://werkelin.se/musik/index.html
Det är inte klokt! Allt kan hända på nätet. |
|
 |
  Lennart Wrigholm 2007-10-05 |
|
 |
|
|
|
|