Who the fuck is Mick Jagger?
|  | | |
|
 |  | Efter några månaders jobb är utställningen www.60-tal.nu färdig. Skulle ni ha vägarna förbi Skara från dagsläget fram till nyår så är ni hjärtligt välkomna att titta in. | | Här finns bl.a. en repetitionslokal från sent 60-tal, komplett med väggprydnader, Marshalstackar, gitarrer, effektpedaler, mikrofoner och ett Gretsch-trumset. |
 |  | Det finns ingenting dåligt att kommentera. Till och med sommarvädret har anlänt. | |
| |
| |
Ja, så stod det I alla fall på en T-shirt som en viss Keith Richards bar någon gång på 70-talet. Men texten är väl ett bevis på den där berömda hatkärleken som råder dessa herrar emellan.
Stackars Jagger kan sannerligen inte ha det alltför lätt, då med tanke på de citat som ständigt ramlar ur munnen på hans mångårige kompanjon. Eller vad sägs om? ”I’m always sorry for Mick´s woman because they always ending up crying on my shoulder. And I’m like, how do you think I feel? I’m stuck with him!”
Så visst skulle det varit underhållande att vara en fluga på väggen under Jagger – Richards sista projekt, att plocka fram bonusspåren till albumet "Exile On Main Street". För den som läst Jagger´s uttalanden om såväl album som bonusspår upptäcker att sagda album inte verkar tillhöra Mick´s favoritprojekt. Det har handlat mycket om ”unga och dumma” när Jagger ens brytt sig om att prata om det album som skulle bli kronan på verket när nu Universal fått distributionsrätten till Rolling Stone Records katalog. Fast det är Mick inte ensam om. Jag är så pass gammal så jag kommer ihåg recensionerna när det här albumet först gavs ut. De flesta musikjournalister skrev ner plattan, den var alldeles för lång, hade för många dåliga spår och skulle ha mått bra av att redigeras ner till ett enkelalbum. Men på något märkligt sätt verkar hela gänget ha förträngt dessa rader, för i dagsläget utnämns "Exile On Main Street" alltid till en milstolpe i rockhistorien.
Men tyvärr har ju också Rolling Stones själva aldrig varit några stjärnor när det gällt att porträttera den egna inspelningshistoriken. Det bevisades med all önskvärd tydlighet när albumet "Rarities" gavs ut härom året. Det enda som uppfyllde det kriteriet på sagda album var två singelbaksidor, resten var rena skåpmaten.
Ändå är inte bonusspåren på den sista upplagan av "Exile On Main Street" helt fel, ljudkvalitén är mycket bra och spåren är väl inte så mycket att orda om. Även om några stycken känns helt felplacerade just på detta album.
Men det är ett annat Jaggercitat som visar att han aldrig riktigt fattat problematiken med den egna historieskrivningen runt gruppen. Mick säger att han medvetet letat efter spår vilka tidigare inte läckt ut på bootlegmarknaden och det är där han kör i väggen. Det finns få grupper vilka utsatts för ett sådant läckage när det handlar om inspelningsmaterial som just Rolling Stones.
De bonusspår som nu givits en legal utgåva konkurreras fullständigt ut av albumet ”Taxile On Main Street”. En CD-utgivning på den märkliga etiketten Mecca vilket innehåller en rad alternativa live och studioinspelningar av titlar vilka alla finns på originalplattan. Här finns till och med den alternativa mixning av "All Down The Line" vilken ursprungligen skulle ha hamnat på en amerikansk singelutgåva samt "Exile On Main Street Blues". En originalinspelning med Mick själv på sång och piano vilken i maj 1972 fanns med på en flexisingel vilken gratis inkluderades i tidningen New Musical Express.
Som avrundning på plattan finns också fem rykande spår från eftermiddagsshowen i Perth, Australien den 24 februari 1972. Stones uppvisning i spåren "Rocks Off", "Happy", "Tumbling Dice", "All Down The Line" och "Rip This Joint" visar att just då levde gruppen upp till epitetet ”The world´s greatest rock and roll band”.
Så min käre Mick Jagger, du ska inte bortse från det material som den illegala marknaden redan tidigare givit ut. Du ska ta de albumen som en inspiration, lyssna på dem och sedan ta fram bandkopiorna från arkiven och göra en bättre utgåva själv. En del av livespåren på ”Taxile On Main Street” skulle ha mått bra av att få en bättre mixning och hela albumet skulle säkert ha blivit snyggare om det fått en legal utgivning.
Har du inte sett och hört plattan jag nämner så kan du ringa Keith, han brukar få alla era Bootleg album i posten så det finns säkert en ordentlig samling nere i hans källare.
Det skulle er historieskrivning må mycket bra av. |
|