I väntan på Death Magnetic
|  | | |
|
 |  | Thåströms miniturné ”Nästan akustiskt” - 3 stopp i Sverige: Borlänge, Stockholm och Göteborg. Jag såg den i Borlänge och kan knappt vänta till den i Göteborg på fredag (25/7). Innerligt. Vackert. Mörkt. Äkta. | | Sol och värme - Jag ger upp drömmen om den svenska kanonsommaren. Flyger söderut som fåglarna gör på vintern. | | ”Blod, svett & dårar” - En officiell biografi om Backyard Babies av David Bogerius. Började läsa den igår, måste säga att den verkar riktigt lovande! |
 |  | Plånbokseko - Varför kan jag inte vinna lite pengar på lotto så jag har råd att besöka alla vårt avlånga lands übercoola festivaler och konserter denna sommar? | | Regnet - Det melankoliska smattret mot rutan känns stundom stämningsfullt när jag sitter uppkrupen i en fåtölj och smattrar på tangentbordet, ikapp med regnet. Men nej, jag vill ha sol. | |
| |
| |
I september väntas Metallicas nästa studioalbum släppas. ”Äntligen!” tänker jag och i mina tankar börjar automatiskt nedräkningsapparaten att snurra. Plattan som följer St.Anger (2003) produceras av Rick Rubin som tidigare har arbetat med bland annat Slayer, Red Hot Chili Peppers, System of a Down och även svenska Eagle Eye Cherry.
Som jag nämnde; detta är den första skivan sedan 2003 då det omdebatterade albumet ”St.Anger” släpptes. Personligen gillade jag albumet efter det att jag hade vant mig vid det nya soundet. Frågan är dock: Är jag den enda som gillar St.Anger? Många gnällde om att bandet inte lät som de brukar göra och verkar inte inse att musik som är äkta, som skapas för musikernas egen skull och inte för att tjäna så många miljoner som möjligt, utvecklas i takt med musikernas egen utveckling. Ta till exempel bandets äldste medlem: Kirk Hammet. Han blir 46 i år! När ”Kill ’em All” släpptes var han 21. Inte konstigt att musiken inte låter likadan nu som då?
Och nog lär även denna skiva låta ”annorlunda”, då det är den första plattan med Robert Trujillo på bas. Trujillo blev medlem i bandet 2003 efter att Metallica hade anordnat en hel mängd provspelningar med olika basister (tips: se dvd:n ”Some kind of Monster” för att se Rob och många andra provspela för Metallica). Tidigare har den skickliga karln med monsterliknande stil på scenen spelat med bland annat legenden Ozzy Osbourne.
Robert Trujillo blev alltså ersättare för Jason Newstedt som lämnade bandet redan 2001.
Slutligen till det ofrånkomliga; namnet. På plattan alltså. Hur kommer det sig att de coolaste killarna i USA väljer att döpa sitt album till ”Death Magnetic”? I ett blogginlägg jag läste om just detta konstiga titelval finns denna kommentar att läsa: ”Det där låter som en första platta av tre små pandamålade pojkar som tror att de gör metal.” Kanske var det att ta i? Kanske inte? Hur som helst är Metallica inte kända för att vara dåliga på att namnge plattor, snarare tvärtom! Vad sägs om t.ex. ”Master of puppets”, ”… And Justice for All” och om möjligt ännu coolare är det med skivan från -91 som inte har något namn, som har kommit att kallas ”The Black Album” tack vare att det svarta skivomslaget endast pryds av bandnamnet och en liten bild av en orm.
Nåväl. En dålig titel skrämmer inte mig. Min nedräkning fortsätter och jag tycker att det är perfekt att Metallica ger mig en anledning att inte bara våndas över den stundande hösten som nu kommer att präglas av just detta albumsläpp och inte bara av sommaren-är-förbi-ångest.
|
|