|
|
|
|
Har du fastnat i "bättre förr"-träsket?
|  | | |
|
 |  | Backyard Babies "Backyard Babies" (Album) - Jag har aldrig varit ett stort fan av Backyard Babies men senaste plattan fastnade på en gång. En kanonplatta helt enkelt. | | Poisonblack "A dead heavy day" (Album) - En värdig uppföljare till en av 2007 års bästa skivor. | | Pocketböcker - Så billiga och så smidiga. Nu har jag bunkrat upp inför höstens innesittarkvällar. |
 |  | Sing-A-Long, Musikmaskinen och liknande TV-program - Jag är så förbannat trött på allt trams och flams så fort musiken ska stå för underhållningen. | |
| |
| |
Det var länge sedan jag hörde någon säga att den absolut bästa tiden för musik är nu. När träffade du senast en musikfantast över 30 år som tyckte att dagens musik är den bästa hittills? Ju äldre man blir desto bättre förr var det och desto djupare sjunker man ner i "bättre förr"-träsket.
För ett tag sedan var jag på en spelning som fullkomligt osade "det var bättre förr" trots att det var nya band som spelade. Kvällens dress code var jeansvästar och patronbälten och det fanns en tyst överenskommelse i lokalen att 1980-talet var musikens gyllene decennium, sedan dess har det bara gått utför. En äldre herre berättade stolt för mig att han hade vart med på den gamla goda tiden (som enligt honom var thrashens födelse) och att all ny hårdrock var skit. Jag påpekade att det visst görs bra hårdrock idag, man måste bara anstränga sig lite för att upptäcka den. Han konstaterade snabbt att jag inte hade upplevt mycket under mina blott 23 år. Sådär tycker du bara för att du inte var med på den gamla goda tiden menade han. På ett sätt förstår jag honom, han hade ju betydligt mer "förr" i bagaget än jag hade. Hans "bättre förr"-träsk var helt enkelt djupare än mitt. Ibland är man så uppslukad av att det gjordes bättre musik förr, att man nästan glömmer bort att uppskatta dagens musik. Om 20 år kommer jag antagligen att se tillbaka på den här tiden och tycka att det gjorde bättre musik i början av 2000-talet. Man uppskattar aldrig riktigt den tid man lever i.
Är man en riktigt "bättre förr"-missbrukare och har lite svårt för ny musik finns det genvägar.
Några exempel på vad som snurrar i min skivspelar just nu:
Bullet - "Bite the bullet"
Badmouth - "Badmouth"
Black Stone Cherry - "Folklore and superstition"
Vad har då dessa tre band gemensamt? Jo, trots att det är nya och färska ynglingar tycker de att musiken var bättre förr och vill återskapa svunna tider. Resultatet blir en skön kompromiss. Nya band som spelar gammal musik, det bästa av två världar, underbart!
På senaste tiden har jag märkt vissa tendenser till "bättre förr!-tankar hos mig själv. Orsaken till detta stavas EMO, ett hett ämne bland musikjournalister under den senast tiden. Själv känner jag mig lite osäker på vad EMO är. Första gången jag hörde uttrycket syftade det på Emotionell Hardcore. Vad gäller EMO-diggarnas utseende så är inte heller det något nytt. Under min gymnasietid kallades personer med denna stil för "poppare" eller "esteter". När jag hör ungdomar försvara sitt brinnande engagemang för denna musik tänker jag "vad är det som är så nytt och speciellt med den här musiken. Det har gjorts förr och betydligt bättre dessutom." Det är ett tankesätt som egentligen är så in i helsike fel eftersom musik ständigt utvecklas. Själva musiken EMO kanske inte är något nytt fenomen men ändå är det nytt, och säkert livsviktigt, för dessa ungdomar.
Tycker man att det var bättre förr är det såklart fritt fram att tycka det (ibland var det faktiskt bättre förr) Trivs man med att trampa runt i "bättre förr"-träsket tycker jag att man ska fortsätta med det. Varför inte kasta sig i och slafsa runt ordentligt? Ibland kan det kännas helt fantastiskt att få försjunka djupt ner i nostalgin. Men glöm inte att då och då komma upp till ytan och andas ny och frisk luft. |
|
 |
  Carolina Nilsson 2008-10-12 |
|
 |
|
|
|
|