Ike Turner - Vem var han?
|  | | |
|
 |  | Att gruppen Marmalade Souls äntligen gjort ett fullängdsalbum. Lysande pop i ruskvädret. |
 |  | Uttagningarna till Eurovisionschlagerfinalen drabbar oss igen. Ett knippe hjärndöda låtar som ingen egentligen tycker är bra. | | Jamen det är ju bara att inte se på eländet, säger då vän av ordning. | | Nej, men eftersom min fru inte kan överleva om hon inte får se alla delfinalerna. Ja, vad tusan gör man då? | |
| |
| |
Ike Turrner gick ur tiden i december förra året. En av USA´s största musikprofiler genom tiderna. Men nämner man hans namn i vilket sällskap som helst så är det ingen som ens kan påminna sej hans namn i de sammanhangen.
Istället handlar allt om droger och hustrumisshandel. Varför? Speciellt med tanke på att alla uppgifter i de sammanhangen kommer från en spelfilm. En Walt Disney-produktion. Alltså ett bolag vars ursprunglige ägares politiska uppfattning låg tre steg till höger om Hitlers. Dessutom ett bolag som gjort sej förmögenheter på filmer om talande ankor, björnar och lejon.
När man gett sej utanför den tecknade genrén så har deras filmer alltid legat inom ramen för ”clean american entertainment”!
Vi talar alltså inte om något ledande företag inom dokumentärfilmsramen.
Så vad var det egentligen som hände? Det är kanske dags att ta en titt på Ike Turner´s sida av saken.
För denne föddes i en tid när slavstaten USA fortfarande fanns i äldre människors minne. 1931 i Clarksdale, Missisippi. En plats där färgade personer fortfarande inte hade något människovärde. Som sexåring såg han sin far mer sparkas till döds efter att han haft en affär med en vit kvinna. Detta av en vit lynchmobb.
Något som skulle skickat en person från nutida svensk genus och dagisfostran till evig terapibehandling.
Så icke Ike Turner. En man gjord av betydligt segare virke.
Under skoltiden tog Ike alla tänkbara jobb för att få ihop några dollar. Han sysslade med allt från att leverera tvätt från den lokala kemtvätten till att sälja hembränd sprit. Men han lärde sej också att spela piano.
Som tonåring fixade han också in sej som discjockey på den lokala radiostationen WROX. Ett ställe där han lärde sej allt om den dåtida populärmusiken. Rhythm & blues och country.
Närhan sedan lämnade skoltiden bakom sej bildade han sitt eget band, The Kings Of Rhythm. Det var med de grabbarna han tog bilen och ställde färden till Sun Records. Ett lokalt litet skivbolag, ägt av en viss Sam Philips. En man som några år senare skulle lansera en viss Elvis Presley.
Här spelade man in ett uptempo-komposition man döpt till Rocket 88. Dessvärre hade Ike då ingen erfarenhet av hur musikbranschen fungerar. Efter att inspelningen var gjord licensierade Philips ut mastern till Chicagobaserade Chess Records vilka gav ut den på en 78-varvsplatta.
Fast då krediterad till sångaren i gruppen, Jackie Brenston.
Året var 1951 när Rocket 88 toppade USA´s rhythm & blues – lista. Plattan sålde i miljonupplaga men allt Ike fick för jobbet var 20 dollar. Allt för att han inte läst det finstilta i kontraktet. Något Ike aldrig skulle glömma.
Under resten av 50-talet turnerade Ike Turner med nya konstellationer av Kings Of Rhythm över segrerade, södra, USA. Områden så tuffa att ingen svart man vågade sej in på ett vitt område utan back up.
Ike spelade gitarr och piano, skrev alla arrangemang, tog in pengarna och betalade sina anställdas löner. Han stod för den elektriska utrustningen och turnébuss. Bokade spelningar och lade upp turnéplan.
Han krävde också total disciplin av sina anställda. Alkohol var absolut bannlyst innan kvällens spelning var genomförd. Själv drack Ike aldrig en droppe.
Med åren startade han också sitt eget bokningsbolag, musikförlag och lärde sej den ta hand om alla områden inom musik och affärsvärlden.
I början av 60-talet tränade Ike in Anna Mae Bullock, som sångerska i gruppen. En satsning han då inte behövde ångra.
Som Ike & Tina Turner blev paret en attraktion som slog långt utanför de svarta rhythm & blues klubbarna.
Phil Spector hyrde in Tina som sångerska på klassikern River Deep Mountain High. En singel som inte gjorde stort väsen av sej i USA. Men den blev gigantisk i Europa Något som resulterade i en livslång kärleksaffär mellan gruppen och den europeiska publiken.
TheIke & Tina Turner Revue turnerade i England för första gången redan i mitten av 60-talet.
Den militära disciplin Ike krävde av sina anställda väckte redan då viss antagonism hos engelska musiker och journalister.
Men Ike visste vilka hajar som lurar i vassen och han hade sannerligen inte skapat kören The Ikettes för att de skulle bli gravida av ett gäng engelska musiker som knappast kommit ur puberteten.
Hemma i USA fortsatte Ike Turner att bygga upp gruppens popularitet. En ny generation musiker med namn Mick Jagger, Eric Clapton och Janis Joplin sjöng derras lov i otaliga tidningsartiklar. Något som gjorde att Ike & Tina Turner´s scenshow nu blev efterfrågad på den nya tidens rockarenor.
Man gjorde till och med storsuccé i Las Vegas.
Kronan på verket kom när Rolling Stones engagerade Ike & Tina Turner som uppvärmare för sin USA-turné i november 1969.
Duon började också plocka låtar från den nya generationen av rockmusik och gjorde om dem till sina egna. Deras funkvarianter av Honky Tonk Woman, Come Together, Gimme some loving och Proud Mary blev omåttligt populära. Detta i nya arrangemang skrivna av Ike Turner.
Men inte nog med det. Ike Turner styrde sin Revue med järnhand. Han bestämde allt. Från scenkläder till koreografi. För att inte tala om musiken? Som han själv berättar i boken ”Taking Back My Name”:
”OK! So I was inconsiderate in many ways. Not just to Tina but to many people. But you´ve got to understand that I was trying to pull together a black group during these days and it was a hard struggle. To try to get ahead I found myself aggressive, forceful and even dominating. But our shows were enjoyable and Ike and Tina Turner´s bills was always paid!”
Pengarna vällde in. Allt förvaltades av Ike som i slutet av 60-talet beslutade sej för att investera i en egen inspelningsstudio, Bolic Sound Recording Studio. Belägen på 1310 La Brea Avenue, Ingelwood, Kalifornien.
Här skulle namn som Rolling Stones, Frank Zappa, Bobby Womack, Three Dog Night och Chaka Kahn komma att göra inspelningar.
Men det var också där fröet till undergången såddes.
Ike Turner, ett totalt kontrollfreak som inte ens drack alkohol, blev totalt beroende av kokain. En drog som började sitt ”segertåg” hos hela musikvärldens musikelit.
För Ike´s del var detta starten till ett 20 år långt drogberoende.
Ytterligare ett citat ur boken ”Taking Back My Name” är ganska talande:
”But it was to be twenty years before Ike stopped taking drugs. By that time cocaine had destroyed his relationship with Tina, lost him the love of the beautiful Ann Thomas, ruined his relationship with several other woman, damaged his children, devastated his career, squandered his talent, wrecked his business and consumed everything he owned!”
Ike Turners väg mot undergången var exakt likadan som hos de flesta andra. Den första tiden är det användaren som kontrollerar drogen. Sedan kontrollerar drogen användaren.
Så länge Ike & Tina Turner Revue fortsatte rulla hade Ike tillräckligt med pengar för att inte bara finansiera sitt eget behov. Kokain fanns i drivor, såväl i studion som under turneérna, det var bara att ta för sej.
Kokain kan förvandla en trevlig människa till ett monster. En dominant person, som Ike Turner, blev dessvärre mer än ett sådant.
Den totala smällen kom 1974. Då fick Tina nog och lämnade sällskapet. Hennes solokarriär kom sedermera att gå som på räls. Ike Turner, däremot, startade en lång vandring rakt ner i undergången. Visst hade han kunnat hyra in en ny sångerska, men vem ville boka in The Ike Turner Revue utan Tina?
1988 kontaktade Walt Disney Corporation Ike Turner via en advokat. Företaget planerade filmen What´s Love Got To Do With It och ville ha Ike´s namn på ett kontrakt. För 45 000 dollar skulle han ge sitt tillstånd att en skådespelare skulle gestalta honom i filmen. Dessutom avsade han sej alla rättigheter att stämma företaget om de framställde honom på ett ofördelaktigt sätt.
Ike, som mest intresserade sej för var nästa dos kokain kom ifrån, skrev omedelbart på.
Checken kom i posten. Ike blåste allt på ”white powder” och upptäckte, när filmen gick upp på biograferna, att han var nationens fiende no 1.
Detta trots att Tina Turner själv, i en interju i tidningen Ebony, förklarade att hon inte var ”all happy with some aspects of the film”!
Men när Disney Corporation ska plocka fram en motsvarighet till Zeke Varg och dessutom lagligt har fria händer. Då görs det ordentligt.
Så Ike upptäckte snart att alla gamla vänner var bortblåsta, utom Little Richard, denne lade upp ett antal tusen dollar på bordet för att ge Ike en ny start. Detta efter att denne kommit ut från ett tvåårigt fängelsestraff.
Men Ike Turner ansåg att fängelsestraffet var det bästa som hänt honom. Äntligen var han drogfri. Ett tillstånd han bibehöll i fram till sin död.
Efter ett par år hade han ett nytt Ike Turner Revue ute på vägarna. Han spelade den rythm & blues han älskade för resten av sin karriär.
I februari förra året fick han sin andra Grammy för albumet ”Risin´ With The Blues”. (Den första fick Ike & Tina Turner 1972 för sin coverversionen av Proud Mary.)
-Jag vet vem jag är - och jag vet att oavsett vad jag gjort, det bra och det dåliga, så krävdes allt det för att göra mig till den jag är i dag. Så sammanfattade Turner sin karriär för AP i en intervju.
Detta i samband med ett Sverigebesök förra året.
Trots allt så såg Ike Turner ständigt framåt. Men i början av december avled han i sitt hem i Kalifornien. 76 år gammal.
Kontroversiell och frispråkig in i det sista. En man som kunde ta upp, i det närmaste, vilket instrument som helst och sedan få det att sjunga.
Och tvivlar ni på det så konstatera följande:
Den låt som etablerade Eric Clapton´s karriär som bluesgitarrist är inledningsspåret på albumet John Mayall, Eric Clapton & The Bluesbreakers. En coverversion av Otis Rush låt All Your Love.
Alla som lyssnat på originalversionen vet att Clapton plagierar den gitarrist som spelar på Otis Rush inspelning, ton för ton.
Vilka var det som ackompanjerade Otis Rush på dennes inspelning av All Your Love. Jo, en grupp kallad The Kings Of Rhythm. Med en viss Ike Turner på gitarr.
|
|